Dansen går på Svinnsta skär
Gideon Wahlberg
Den här sången uppfanns mitt i en teaterlokal i Norrköping (!).
Wahlberg ordnade en fest där man byggde upp en fejkad skärgårdsö inomhus. Mitt i detta började han nynna på en melodi och skrev fram texten.
Ön fick sitt namn av en öldistributör (!). Wahlberg frågade en ölutkörare om han kände
till någon trevlig ö i närheten och fick svaret “Svinta skär.”Wahlberg ändrade det till Svinnsta skär.
Sedan åkte sällskapet dit på riktigt – och blev besvikna; inga ängar, inga dansbanor, bara en ganska karg klipphäll.
Försöken att start en festtradition på plats floppade således!
|G |G |C |Am |D7 |D7 |G |G
1. Dansen den går uppå Svinnsta skär, hör klackarna mot hällen.
|G |G |C |Am |D7 |D7 |G |G
Gossen han svänger med flickan kär i stilla sommarnatt.
|G |G |C |Am |D7 |D7 |G |G
Blommorna dofta från hagen där och många andra ställen,
|G |G |C |Am |D7 |D7 |G |G
och mitt i taltrastens kvällskonsert hörs många muntra skratt.
|G |G |C |Am |D7 |D7 |G |G
Refr. Ljuvlig är sommarnatten,blånande vikens vatten.
|G |G |D7 |D7 |D7 |D7 |G |G
Och mellan bergen och tallarna höres musiken och trallarna.
|G |E7 |A7|A7|D7 |D7 |G |G
Flickan har blommor i håren,månen strör silver i snåren.
|G |G |Am |Am |A7 |D7 |G |G
Aldrig förglömmer jag stunderna där uppå Svinnsta skär.
2. Gossen tar flickan uti sin hand och vandrar nedåt stranden,
lossar sin jolle och ror från land bland klippor och bland skär.
Drömmande ser han mot vågens rand, som rullar in mot stranden,
kysser sin flicka så ömt ibland och viskar: "Hjärtans kär".
Refr.
3. Solen går upp bakom Konungssund och stänker guld på vågen.
Fåglarna kvittra i varje lund sin stilla morgonbön.
Gäddorna slå invid skär och grund så lekfulla i hågen.
Men sista valsen i morgonstund, man hör från Sinnerön:
Refr.